Kom på mig själv

 

Våran bästa vän, åh vad jag saknar henne. Det är konsigt, jag tror fortfarande att hon är med oss. Idag frågade jag nästan Pär ifall vi skulle gå ut med henne eftersom att Nathalie jobbar kväll. Jag fick riktigt tänka efter innan jag fattade att hon inte är där.


Hon kommer alltid vara en stor del av vårat liv, och jag kommer aldrig att glömma henne. För mig så lever hon fortfarande och det känns bättre så, i alla fall ett tag till så vill jag att det ska vara så.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0